Silikongummi ≠ 0,5×1200 мм

Silikongummi är ett elastiskt material framställt av högmolekylära kiselföreningar med organiska ämnen. Utseendemässigt liknar det traditionellt gummi, men tack vare de speciella egenskaper som dess kemiska struktur ger, intar det en särställning bland elastiska material.
Silikongummi har en struktur uppbyggd av kedjor av kisel- och syreatomer, sammanbundna med enstaka tvärbindningar. Det tackar denna struktur för sina något oorganiska egenskaper. Bindningarna av kiselatomer bildade av metylradikaler, främst organiska, ger materialet en likhet med andra typer av gummi. En liten andel vinylgrupper i kombination med metylgrupper i polymerkedjorna förbättrar effektiviteten i processerna för bildandet av nätverksstrukturer vid peroxidreaktioner.
De speciella egenskaperna hos silikongummi bidrar till dess utbredda användning inom elektroteknik. Dessutom tillåter ett antal egenskaper hos denna elastomer att den används under förhållanden där andra gummimaterial inte kan användas. Detta gäller driftstemperaturer i intervallet från -60 °C till +230 °C, samtidigt som de konstanta kvalitetsegenskaperna hos poröst silikongummi bibehålls.

Egenskaper hos silikongummi

Silikongummi används i stor utsträckning inom nästan alla industrier. Listan över produkter tillverkade av materialet omfattar:

• kabel- och trådhöljen, där den vulkaniserade formen av elastomeren används som elektrisk isolator;
• band gjorda av polyesterfiber, vars ytor är täckta med silikoniserat gummi;
• tätningsmedel;
• tangentbordsbrytare utrustade med elektroniska förstärkare;
• tätningsdetaljer;
• elektriska isolatorer;
• slangar;
• transportband;
• beläggningar för valsar med värmebeständiga och anti-adhesiva egenskaper;
• produkter för läkemedelsföretag och medicinska institutioner.

Fördelar med tjockt silikongummi

Fördelar med silikongummiprodukter:

• Drifttid på 10–20 år.
• Värmebeständighet.
• Brandsäkerhet, självantändningstemperatur ej lägre än 600–700 °C.
• Ingen vidhäftning (anti-adhesion).
• Låga gasutsläpp; inga giftiga ämnen släpps ut i atmosfären vid förbränning.
• Dielektriska egenskaper även vid hög luftfuktighet och i vatten.
• Inga kvarstående deformationer, bibehållen struktur vid långvarig statisk kompression.
• Biokemisk tröghet (inert).
• Draghållfasthet.
• Atmosfärisk beständighet och strålningsresistens.